På bara fyra sekunder...

Kommentera
...tappar jag min beslutsamhet. Jag är en tre-sekundersperson. Jag måste bestämma mig på tre sekunder annars får jag beslutsångest. Jag måste göra något inom tre sekunder annars händer det aldrig. Hur illa är det på en skala? Jag får inte börja tänka för då går det över. Och med tre sekundersreglen menar jag den där man har läst i Frida-tidningar och alla såna här fjolliga "bli en bättre människa bara genom att läsa den här texten, du märker skillnad på en vecka!"-texter. Alltså, om man vill göra något som man egentligen inte vågar, som tillexempel (exemplet plockat från den där rosa fula Frida-tidningen som jag prenumererade på i åttan, stackars mig) att gå fram och säga hej till en kille man gillar (alltså vad fan Frida?!?!) så ska man göra det inom tre sekunder efter att man tänkt tanken för annars kommer man aldrig våga. Och ja, så fungerar jag. Inte det där med att säga hej till en kille jag gillar, jag säger inte hej. Det skulle bara bli ett litet knappt hörbart pipljud följt av en fjollig fnissning som sedan skulle koppla direkt till mitt blod som skulle spruta upp i ansiktet inom tre sekunder. Eh... ja.
Men det där med tre sekunder var det ja. Till exempel idag, jag kom hem och det första jag gjorde var att sucka över pälsen som min hund kastar av sig som en manlig strippa och ta tag i dammsugaren och började dammsuga hela huset. Hade jag väntat en sekund så hade jag förmodligen bara stött ifrån mig en rad svordomar och gått upp och satt mig vid datorn. Jag kan göra saker så länge jag inte tänker. Ett annat exempel var att jag hade tänkt skriva lite engelska DIREKT när jag satte mig vid datorn. INNAN facebook och all annan skit. Men jag väntade för länge med att fundera och därför har jag inte öppnat dokumentet än. Tre sekunder. Det är allt som behövs innan jag tappar all min självdisciplin. Känns lovande för framtiden.
'
(Alltså vad är det jag sitter och skriver? Vem i helvet bryr sig om jag är en "tre sekundersperson"?! Vad, exakt VAD, ger det till världen? Jag ordbajsar så värdelösa saker nu för tiden att jag borde lägga ner den här sidan jag kallar blogg... Jag antar att jag måste hitta på en slutkläm på det här och låtsas som att den funnits i mina tankar från början.)
'
Jag tror att den här tre sekundersspärren sitter hos oss alla. Så vad jag vill ge till dig som läser det här är: tänk aldrig innan du gör något. Bara gör det. Rakt på utan att tänka, kasta dig in i det okända, lev livet innan livet lever dig eller vad man säger. (Bra Louise, nu börjar det verkligen likna något. Ber folk att handla innan de tänker. Vilken förebild!) Ironi är en typ av humor som man använder som vapen för att skydda sig själv. Läste det någon gång och tyckte det lät bra.
Nu ska jag låta bli den här sidan, hoppas att ingen läser och börja skriva på engelskan. Nu. Ett... två.... tre.... Eller kanske senare.