Hej jag heter Louise och jag vill åka pulka.

Kommentera
Jag satt på bussen påväg hem från scala, ganska förkyld och lite halvfebrig sådär, satt och planerade hur min kväll hemma skulle se ut. En stor tekopp, film och en fet filt fanns med på listan + lite hostmedecin.
Så åker bussen förbi en backe, där kämpade en liten kille sig uppför med en pulka. Förutom att jag blev ännu mer pulkasugen, så började jag fundera på livet (åh herre vad jobbigt djupt) jag kom fram till detta:
'
Livet är som en pulkabacke; det tar massa energi och dubbelt så lång tid att klättra uppför än vad det gör att åka ner. Men väl på nervägen i 150 knyck inser man att det verkligen var värt det.
Så värt att man skulle kunna klättra upp för skiten ett par gånger till för att få le en smula.
Go bild, jag gillar killen som vinkar(H)