Just nu är jag med i sminkgruppen i cabaret, jag är kostymansvarig för spexet + statist och dessutom ska jag försöka göra mitt bästa i alla dessa skolarbeten som skolan matar fram på löpande band. Okej, det såg inte så mycket ut nu såhär svart på vitt. Men i min kalender ser det mycket ut. Min kalender. För ett år sen förstod jag inte hur folk kunde orka hålla koll på en kalender hela tiden, nu vågar jag knappt släppa min egen ur sikte, livrädd över att den ska försvinna och min ordning skulle bli kaos.
....................................................................................................................................................................
Jag har alltid älskat att vara spontan och ta varje dag som den kommer, det finns inte tid till det nu. Men trots att det är mycket och jag ibland vill slita av mig håret i ren panik över den lilla tid jag har, så älskar jag det. Annars hade jag ju slutat, om man inte gillar något innerst inne så ser man till att sluta, så funkar det. Jag älskar att ha koll på saker, jag älskar att göra något värdefullt, jag älskar att vara behövd. Men vem gör inte det?
Om bara nu skolan kunde vara enbart raster... då skulle det bli en fröjd! Fast, å andra sidan finns det de som har värre läxor, mer läxor. Men jag tror inte att de klagar mer än oss, jag tror heller inte att de som har mindre läxor klagar mindre än oss. Jag tror att även om jag bara hade haft två läxor per termin eller två läxor per dag så hade jag klagit lika mycket. För det är just när dom kommer upp i ansiktet på oss och vi inser att vi måste göra något, då kommer klagandet. Hade någon sagt: "louise, snälla du, kan inte du söka lite information om rättegångar?" Då hade jag gjort det av ren vilja, eller snällhet kanske.... Men när det nu är såhär: "Skriv en uppsats om hur en rättegång går till, vilka som är med i den och om skillnaden mellan de olika länders rättegångar. Minst 5 sidor. Lämnas in igår." Då blir det bara ett tvång, inget eget intresse. Bara tvång, då vill man inte.
¨
I alla fall så har dagen varit ganska skit, jag har känt mig hängig, småsur och trött. Stress och jobbiga uppgifter, dessutom var jag tvungen att ta en ridtur, nej inte tvungen, men jag hade bestämt mig. Så jag cyklade iväg till stallet och tog den där ridturen jag hade lovat, och det var underbart. Avslappnande, roligt och friskt. Nu känns det bättre, nu orkar jag fortsätta lite till! Jag tror att det är viktigt att ta sig tid med det man tycker är roligt oavsett om man inte ser sig ha tid, det gör att man kan klara av resten av tiden. Man måste ge sig själv lite cred för allt man gjort.
Nu hade jag visst rätt mycket att säga, jag vill skriva upp allt som jag blev inspirerad till att skriva under våra tal i svenskan! Men jag har inte tid nu. Antingen ska jag sova, eller så ska jag försöka uppfinna något som gör att man slipper sova och får mer tid över! Faaaaaast... sova är det ju inget fel med! Nu har jag inte gjort ett inlägg på så länge att ingen läser här längre... ingen gillar föresten att läsa långa inlägg, jag själv orkar inte ens läsa igenom det här... nåväl. NÅVÄÄL!
A restart
Tankar och funderingar KommenteraJust nu är jag med i sminkgruppen i cabaret, jag är kostymansvarig för spexet + statist och dessutom ska jag försöka göra mitt bästa i alla dessa skolarbeten som skolan matar fram på löpande band. Okej, det såg inte så mycket ut nu såhär svart på vitt. Men i min kalender ser det mycket ut. Min kalender. För ett år sen förstod jag inte hur folk kunde orka hålla koll på en kalender hela tiden, nu vågar jag knappt släppa min egen ur sikte, livrädd över att den ska försvinna och min ordning skulle bli kaos.
....................................................................................................................................................................
Jag har alltid älskat att vara spontan och ta varje dag som den kommer, det finns inte tid till det nu. Men trots att det är mycket och jag ibland vill slita av mig håret i ren panik över den lilla tid jag har, så älskar jag det. Annars hade jag ju slutat, om man inte gillar något innerst inne så ser man till att sluta, så funkar det. Jag älskar att ha koll på saker, jag älskar att göra något värdefullt, jag älskar att vara behövd. Men vem gör inte det?
Om bara nu skolan kunde vara enbart raster... då skulle det bli en fröjd! Fast, å andra sidan finns det de som har värre läxor, mer läxor. Men jag tror inte att de klagar mer än oss, jag tror heller inte att de som har mindre läxor klagar mindre än oss. Jag tror att även om jag bara hade haft två läxor per termin eller två läxor per dag så hade jag klagit lika mycket. För det är just när dom kommer upp i ansiktet på oss och vi inser att vi måste göra något, då kommer klagandet. Hade någon sagt: "louise, snälla du, kan inte du söka lite information om rättegångar?" Då hade jag gjort det av ren vilja, eller snällhet kanske.... Men när det nu är såhär: "Skriv en uppsats om hur en rättegång går till, vilka som är med i den och om skillnaden mellan de olika länders rättegångar. Minst 5 sidor. Lämnas in igår." Då blir det bara ett tvång, inget eget intresse. Bara tvång, då vill man inte.
¨
I alla fall så har dagen varit ganska skit, jag har känt mig hängig, småsur och trött. Stress och jobbiga uppgifter, dessutom var jag tvungen att ta en ridtur, nej inte tvungen, men jag hade bestämt mig. Så jag cyklade iväg till stallet och tog den där ridturen jag hade lovat, och det var underbart. Avslappnande, roligt och friskt. Nu känns det bättre, nu orkar jag fortsätta lite till! Jag tror att det är viktigt att ta sig tid med det man tycker är roligt oavsett om man inte ser sig ha tid, det gör att man kan klara av resten av tiden. Man måste ge sig själv lite cred för allt man gjort.
Nu hade jag visst rätt mycket att säga, jag vill skriva upp allt som jag blev inspirerad till att skriva under våra tal i svenskan! Men jag har inte tid nu. Antingen ska jag sova, eller så ska jag försöka uppfinna något som gör att man slipper sova och får mer tid över! Faaaaaast... sova är det ju inget fel med! Nu har jag inte gjort ett inlägg på så länge att ingen läser här längre... ingen gillar föresten att läsa långa inlägg, jag själv orkar inte ens läsa igenom det här... nåväl. NÅVÄÄL!