tex, oj jag bröt benet... vilken tur! jag får hoppa runt på ett par coola kryckor!
eller, uuh, jag är sjuk. Vilken tur! jag kan sitta i sängen och titta på film och äta choklad!
Man kan vända och vrida på allt och få det att låta positivt, om än så patetiskt ;) man skulle lätt kunna få vad som helst att låta positivt, bara man gör det med ett leénde! Jag läste i mitt horoskop att världen går under imorrn :D typ sådär.
Men värst är väl när man plötsligt fastnar i något slags svart hål, och hur mycket man är vänder och vrider så kan man inte se något positivt. Det har hänt och kommer att hända alla. När man helt utan förvarning tappar fotfästet och inte kan se ett enda kryphål till ett leénde. Allt, verkligen allt vänds emot en och man ser direkt alla nackdelar. Om det så bara är att en kompis står med ryggen åt en, man kanske känner sig helt förråd och ledsen, medan denne egentligen bara står och tittar på nånting, utan en aning om att man bakom tror att denna ryggen är ett tecken på att man är en jobbig människa.
Det här svarta hålet kan man fastna i allt från en dag till flera månader, kanske längre. Det beror väl helt och hållet på vad som har hänt och vilket synsätt man har på livet. Och det är självklart, har det hänt en massa jobbiga saker så är det svårt att se något positivt.
Alla vet hur det känns, alla har suttit där någon gång. Men människor har mycket svårare än vad vi tror att känna en annan individs känsla. Vi tror vi vet, men sålänge vi inte känner samma sak för stunden så har vi hunnit glömma bort känslan. Så istället för att dra med en negativ människa in i något positivt så finns en instinkt i att dra sig undan, för ingen vill bli nedragen i det negativa. Vi vill inte må dåligt. Vad vi än säger så kommer människan alltid att vara en självisk varelse, oavsett om du är den mest omtänksammaste människan på jorden så är du ändå i något läge självisk. Men vem är jag att skriva allt detta?
Jag tänkte bara påminna allmänheten, eller iallafall alla som fastnar i dessa svarta hål, inklusive mig själv, att alltid se det positivt, alltid. Man får börja med det patetiska, ironiska positiva, för att sedan lyckas kravla sig upp och möta alla glada ansikten. Och glöm inte bort att lyfta upp alla de som sitter fast!
Men vet ni vad? Ibland vill vi inte det. Ibland vill vi lägga oss i ett hörn och tycka synd om oss själva. Och då gör vi det, men jag varnar er alla för att fastna där. För då kommer man ingen vart.
Tack för mig, en väldigt tankspridd och disträ människa.
Tänka positivt även i de negativa
Tankar och funderingar Kommenteratex, oj jag bröt benet... vilken tur! jag får hoppa runt på ett par coola kryckor!
eller, uuh, jag är sjuk. Vilken tur! jag kan sitta i sängen och titta på film och äta choklad!
Man kan vända och vrida på allt och få det att låta positivt, om än så patetiskt ;) man skulle lätt kunna få vad som helst att låta positivt, bara man gör det med ett leénde! Jag läste i mitt horoskop att världen går under imorrn :D typ sådär.
Men värst är väl när man plötsligt fastnar i något slags svart hål, och hur mycket man är vänder och vrider så kan man inte se något positivt. Det har hänt och kommer att hända alla. När man helt utan förvarning tappar fotfästet och inte kan se ett enda kryphål till ett leénde. Allt, verkligen allt vänds emot en och man ser direkt alla nackdelar. Om det så bara är att en kompis står med ryggen åt en, man kanske känner sig helt förråd och ledsen, medan denne egentligen bara står och tittar på nånting, utan en aning om att man bakom tror att denna ryggen är ett tecken på att man är en jobbig människa.
Det här svarta hålet kan man fastna i allt från en dag till flera månader, kanske längre. Det beror väl helt och hållet på vad som har hänt och vilket synsätt man har på livet. Och det är självklart, har det hänt en massa jobbiga saker så är det svårt att se något positivt.
Alla vet hur det känns, alla har suttit där någon gång. Men människor har mycket svårare än vad vi tror att känna en annan individs känsla. Vi tror vi vet, men sålänge vi inte känner samma sak för stunden så har vi hunnit glömma bort känslan. Så istället för att dra med en negativ människa in i något positivt så finns en instinkt i att dra sig undan, för ingen vill bli nedragen i det negativa. Vi vill inte må dåligt. Vad vi än säger så kommer människan alltid att vara en självisk varelse, oavsett om du är den mest omtänksammaste människan på jorden så är du ändå i något läge självisk. Men vem är jag att skriva allt detta?
Jag tänkte bara påminna allmänheten, eller iallafall alla som fastnar i dessa svarta hål, inklusive mig själv, att alltid se det positivt, alltid. Man får börja med det patetiska, ironiska positiva, för att sedan lyckas kravla sig upp och möta alla glada ansikten. Och glöm inte bort att lyfta upp alla de som sitter fast!
Men vet ni vad? Ibland vill vi inte det. Ibland vill vi lägga oss i ett hörn och tycka synd om oss själva. Och då gör vi det, men jag varnar er alla för att fastna där. För då kommer man ingen vart.
Tack för mig, en väldigt tankspridd och disträ människa.