Nu tänkte jag leka lite "dr elvis psykhörna" Ni vet den gröna seriesköldpaddan, nej inte skalman. Elvis. Så jag välkomnar er helt enkelt till "Dr Kerstins psykhörna" 

Idag tänkte jag tråka ut er med ett långt inlägg om det här med människobeteende. Man kan avläsa hur en människa är (eller iallfall hur man tror att den är) genom småsaker, men ack så ofta de kan stämma. Vissa människor är helt otroliga på att se en människa, och med se så menar jag ju förstås att "se in i" någon och förstå vem denne är. Ganska läskigt faktiskt.

Men när jag står i glassbutiken och säljer glass på glass på glass, så har jag inte så mycket annat att göra, så jag brukar leka med tanken på hur människorna som kommer och köper glass är. Jag dömer dom helt enkelt, fast inte så farligt som de låter, jag brukar inte dömma folk, jag har en väldigt öppen syn på folk som kan förändras.
Men tillbaka till glassen, jag observerar mycket noga vilka smaker folk tar och funderar efter det. Det är många som står och tittar och tittar, tänker och tittar igen, tar väldigt lång tid på sig att bestämma sig, beslutsångest måntro?

Vissa tar en titt och väljer sen 2 kulor vanilj, ursäkta, men hur tråkigt på en skala är inte det? Okej, de är säkra på att det är gott, men man kan väl våga att testa någonting nytt? Väljer de alltid samma saker i livet också? Är dessa människor konservativa, har de någonsin gjort något spontant? eller är de kanske bara allergiska mot allt annat, eller de kanske helt enkelt bara älskar vanilj?

Sen finns det dom som väldigt gärna väljer de glassarna som nästan är slut. Är det att följa grupptrycket? Eller är det ett säkert kort? Många har valt den här glassen, jag vill också testa! Eller så är det helt enkelt att retas med mig då jag får skrapa för att få ihop deras glass.

Det finns också dom som väljer en glassmak som inte finns (?) De kan sedan bli sura på mig för att denna smaken inte finns. Är detta bortskämda människor som bara vill ha sin vilja igenom? Eller vill dessa också bara jävlas med mig? En kille bad mig en gång att gå och "slänga ihop en bytta glass" för att han ville ha en viss smak, då jag svarade att jag inte kunde göra det (det tar inte 5 minuter och jag kan inte göra det för att EN kund vill ha sin kula) blev han inte glad och ville åka hem. Jag tyckte synd om hans flickvän som skämdes ögonen ur sig för sin bestämda pojkvän i drygt 25års åldern.

Sen har vi ju dom som väljer en kula som de vet att de gillar (typ vanilj eller choklad) och sen väljer en ny. Vill de vara säkra på en, men fortfarande prova något nytt. Som att stå stadigt med ett ben och ha andra utanför. Våga chansa men ha ändå ett säkert kort kvar?

Sen finns det dom som kollar och frågar: "Vad är det där? äh, jag testar!" Jag blir glad av sådana människor, jag kan inte riktigt säga varför, men dom verkar så spontana, ta dagen som den kommer-personer. De vet inte riktigt vad de ger sig in på, men är inte rädda. Är det dom som har mottot våga chansa, våga förlora, våga vinna?

Sen har vi dom som ber mig att välja smaker åt dom, dom säger att jag ska ta mina favoriter. De känns också väldigt spontana, de spelar inte så stor roll. Låter de andra människor ha stor del av deras andra val också? Har de lätt att lita på människor? Härligt! men kanske lite riskabelt?

Att jämföra alla de här människornas glassval med de verkliga livet är intressant. Är det så de fungerar? Kan man se en människa så tydligt? Kan man förstå en människa genom vilken smak på glassen de väljer? Förmodligen inte, men jag tror att lite stämmer, och det är coolt.

Dr Kerstins psykhörna

Tankar och funderingar 5 kommentarer

Nu tänkte jag leka lite "dr elvis psykhörna" Ni vet den gröna seriesköldpaddan, nej inte skalman. Elvis. Så jag välkomnar er helt enkelt till "Dr Kerstins psykhörna" 

Idag tänkte jag tråka ut er med ett långt inlägg om det här med människobeteende. Man kan avläsa hur en människa är (eller iallfall hur man tror att den är) genom småsaker, men ack så ofta de kan stämma. Vissa människor är helt otroliga på att se en människa, och med se så menar jag ju förstås att "se in i" någon och förstå vem denne är. Ganska läskigt faktiskt.

Men när jag står i glassbutiken och säljer glass på glass på glass, så har jag inte så mycket annat att göra, så jag brukar leka med tanken på hur människorna som kommer och köper glass är. Jag dömer dom helt enkelt, fast inte så farligt som de låter, jag brukar inte dömma folk, jag har en väldigt öppen syn på folk som kan förändras.
Men tillbaka till glassen, jag observerar mycket noga vilka smaker folk tar och funderar efter det. Det är många som står och tittar och tittar, tänker och tittar igen, tar väldigt lång tid på sig att bestämma sig, beslutsångest måntro?

Vissa tar en titt och väljer sen 2 kulor vanilj, ursäkta, men hur tråkigt på en skala är inte det? Okej, de är säkra på att det är gott, men man kan väl våga att testa någonting nytt? Väljer de alltid samma saker i livet också? Är dessa människor konservativa, har de någonsin gjort något spontant? eller är de kanske bara allergiska mot allt annat, eller de kanske helt enkelt bara älskar vanilj?

Sen finns det dom som väldigt gärna väljer de glassarna som nästan är slut. Är det att följa grupptrycket? Eller är det ett säkert kort? Många har valt den här glassen, jag vill också testa! Eller så är det helt enkelt att retas med mig då jag får skrapa för att få ihop deras glass.

Det finns också dom som väljer en glassmak som inte finns (?) De kan sedan bli sura på mig för att denna smaken inte finns. Är detta bortskämda människor som bara vill ha sin vilja igenom? Eller vill dessa också bara jävlas med mig? En kille bad mig en gång att gå och "slänga ihop en bytta glass" för att han ville ha en viss smak, då jag svarade att jag inte kunde göra det (det tar inte 5 minuter och jag kan inte göra det för att EN kund vill ha sin kula) blev han inte glad och ville åka hem. Jag tyckte synd om hans flickvän som skämdes ögonen ur sig för sin bestämda pojkvän i drygt 25års åldern.

Sen har vi ju dom som väljer en kula som de vet att de gillar (typ vanilj eller choklad) och sen väljer en ny. Vill de vara säkra på en, men fortfarande prova något nytt. Som att stå stadigt med ett ben och ha andra utanför. Våga chansa men ha ändå ett säkert kort kvar?

Sen finns det dom som kollar och frågar: "Vad är det där? äh, jag testar!" Jag blir glad av sådana människor, jag kan inte riktigt säga varför, men dom verkar så spontana, ta dagen som den kommer-personer. De vet inte riktigt vad de ger sig in på, men är inte rädda. Är det dom som har mottot våga chansa, våga förlora, våga vinna?

Sen har vi dom som ber mig att välja smaker åt dom, dom säger att jag ska ta mina favoriter. De känns också väldigt spontana, de spelar inte så stor roll. Låter de andra människor ha stor del av deras andra val också? Har de lätt att lita på människor? Härligt! men kanske lite riskabelt?

Att jämföra alla de här människornas glassval med de verkliga livet är intressant. Är det så de fungerar? Kan man se en människa så tydligt? Kan man förstå en människa genom vilken smak på glassen de väljer? Förmodligen inte, men jag tror att lite stämmer, och det är coolt.